Det är något spännande som hänt de senaste månaderna. Min kropp har börjat svara på vila igen.
Alltså, jag gissar att jag är så pass återhämtad och påfylld efter min utmattningsdepression igen att jag har resurser att ta av vilket gör att vilan börjat bli mer normal. Tidigare har jag upplevt att varje gång jag nallat på mina energiförråd så har det blivit som stora sår som behövt lång tid att läka.
Detta betyder att när jag känt mig utmattad eller trött har det ofta krävts dagar eller till och med veckor för att komma tillbaka till en normal energinivå.
Under hösten har jag testat mina gränser med stora mängder jobb och nästan varje gång har kroppen svarat på mina försök till återhämtning. Jag har vilat en kväll och känt mig piggare på morgonen. Jag har vilat en helg och känt mig bättre på måndagen.
Jag har alltså fungerat som en fullt frisk person! Inte alla gånger, verkligen inte men bara det faktum att jag fått känna på det innebär steg framåt. Normal återhämtning har länge bara vart en dröm.
Har man inte själv upplevt detta så kanske det låter helt banalt och inget att hetsa upp sig över men det här är så stort för mig. Att min kropp svarar mer normalt på vila är ett stort steg i rätt riktning. Det är coolt på rent svenska! Det är första gången på fyra år som jag känner att vila faktiskt ger effekt och fungerar som ett effektivt batteri. Några timmar på ”laddning” visar resultat igen!
Det får mig även att inse att det nu exakt är fyra år sedan jag klev på den mest galna perioden som i juni 2012 ledde mig in i väggen. Fyra år har gått och jag blir fortfarande överlycklig av varje litet steg framåt.
Alla ni som läser detta och lever med en hög (för hög?) stressnivå. Jag ber er att tänka om och börja bromsa. Jag har levt med utbrändhet och sviterna av den de senaste fyra åren och den påverkar fortfarande mitt liv. Det är inte värt att jobba halvt ihjäl sig eller att försöka vara precis alla människor till lags. Det är inte värt att bli sjuk för att en ska hinna försöka vara bäst på allt.
Var rädda om er!