En av de mest givande sakerna vi gjorde på yogaresan var alla timmar i tystnad. Alla förmiddagar fram till klockan 11 spenderades i tystnad och utöver det hade vi ett tyst dygn. Vi var alltså tysta i 24 timmar på raken. Vi umgicks, käkade, yogade och hängde .. alla tillsammans fast utan att säga ett ord.
Det är något med den här tystnaden som känns läkande. Jag mådde så otroligt bra av det.
Jag trodde kanske innan att det skulle vara jobbigt att vara tyst så länge. Min relation till tystnad har ju vart rätt skev genom åren då jag flytt tystnaden genom att hela tiden distrahera mig med diverse. Allt för att slippa möta mina sanna känslor och tankar. Men nu var det som att jag landat och kunde omfamna den.
Jag har skrivit mer om det HÄR och HÄR om du vill läsa.
För första gången, typ någonsin, så var tystnaden inte det minsta skrämmande. Bara det får ju ses som en liten seger.
Det har fått mig att reflektera över hur lite tystnad vi faktiskt bjuds på i vardagen. Det är musik, TV, poddar, hörlurar, bilar, stadsljud, pladder, skvaller, radio och allt det där bruset.
Fundera på din relation till tystnaden. Hur får den dig att må? Har du tystnad i din vardag?